Tiden går fort när man har roligt

Nu är det skördetider igen med massor av härliga grönsaker som väntar på att förädlas! Behöver jag ens nämna att då menar jag naturligtvis att mjölksyras :)

För mig personligen har jag fått ett nytt perspektiv på syrningen - som stadsbo. Den egna täppan är såld och samtidigt som familjen boar in sig i stadsmiljön inser jag att mina ytor för alla burkar har krymt rejält. Jag får lära mig att vara lite måttligare i mina satser och får göra små satser lite nu och då. För tillfället har jag 6 burkar i kylskåpet med lyckad syrning (två burkar vardera med tre olika inläggningar) och det känns som en övre gräns med tanke på kylskåpets kapacitet. Alltså nu har jag kommit i gång med syrningen efter flytten!

Övergången till stan har dock inte varit enkel. Jag har i stort sett alltid lyckats med mina satser och jag har matat den ena nya satsen efter den andra med lite vätska från en äldre sats. Helt plötsligt var allt uppätit. Varenda smula så det var bara att starta på nytt. För hur svårt kunde det vara? Lätt som en plätt! Det visste jag ju - trodde jag.

I sommarvärmen fanns inte så många grönsaker att välja på. Och nu hade jag dessutom bara "vanligt kranvatten". Det fanns morötter i butiken den dagen jag gick och handlade. Och jag satte igång en sats. Nu vet jag att morötter innehåller så pass mycket socker att det kan lätt gå snett - vilket det ju gjorde. Som tur är råder det ingen tvekan om satsen är misslyckad/otjänlig. Vågar jag visa hur illa det såg ut?

Jag har massor med funderingar varför det gick snett. Var det kranvattnet? Var det för att det fanns minimalt med vätska i burken? Var det p.g.a. att det enbart var morötter? Otvättade händer? Annat? har ingen aning och kommer nog inte att få veta heller. Jag bestämde mig då för att göra nästa gång så som jag hade lärt mig från början - att ha rejält med vätska som täcker grönsakerna!

I detta läge sprang jag till Konsum och köpte Tistelvinds syrade vitkål. Den kändes ljuvlig på ett sätt samtidigt som jag tycker att mina egna smaksättningar är godare. Alltid kul att upptäcka!

Efter antal dagar av missmod och flera inköp av Tistelvind stålsatte jag mig igen när jag hittade ekologiska gurkor. Jag hade också mängder med härliga dillkronor. Jag bara måste syra dessa gurkor!!! Sagt och gjort och det verkade gå bra de första dagarna. Men en morgon såg det ut så här i burken:

Oops!? Vad händer? Och nu hade jag dessutom installerat ett vattenfilter i köket. Det var en vitaktig "skummig" hinna ovanpå. Jag smakade försiktigt en bit - efter att ha luktat noga och sköljt av den under rinnande vatten. Den smakade ljuvligt! För säkerhets skull skvätte jag i lite vätska från Tistelvinds vitkål och bad till de högre makterna. Och nu gick det några nervösa dagar. Skulle denna sats gå åt pipsvängen också eller skulle den klara sig...? 

Den klarade sig och nu har jag t.o.m. använt vätskan till en squash vi fick i gåva. Den pyser nu fint sedan i måndags och jag förlitar mig till att det går finfint.

Lyckan har återvänt till mitt kök!