Mmmmm.....!
Vilken fullträff mina gurkor blev i höstas. Egenodlade Västerås-gurkor skurna i skivor, senapsfrön, dill och saltlagen. Inget annat och väldigt enkelt! En fröjd för gommen, välgörare för magen och obeskrivlig glädje i största allmänhet. 

Så ser ett praktexempel på lyckad mjölksyrning ut. Ren och skär lycka faktiskt! Mmmmmm!

Svar på många av mina frågor
I tidigare inlägg har jag nämnt Donna Gates. Vad jag förstått så är det en kvinna som haft stora hälsoproblem från tidig ålder och haft "känslig mage" bl.a. efter flera antibiotikakurer. Hennes väg till hälsa började med att hon upptäckte att hon hade svår candida infektion och steg för steg lärde hon sig med matens hjälp att bota sig själv. Som en extra bonus insåg hon att hon också hittat en väg som hon benämner "Growing Younger".  Allt detta utvecklades till att hon också startade sitt företag och hjälper andra. Hon har utbildat många "ambassadörer" i hennes metod och numera jobbar hon en hel del bl.a. med att hjälpa föräldrar till autistiska barn.  Dessa barn har stora rubbningar i tarmfloran. Det kan vara ett blogginlägg vid senare tillfälle. Just nu vill jag bara ge en länk och lite om hennes bakgrund.

Här finns tre filmer som visar hur hon syrar grönsaker. Jag inser att min metod är verkligen en snabbmetod, t.ex. att jag mixar inte en del av grönsakerna till en juice som hon gör. Samtidigt använder hon uppenbarligen samma ingredienser som jag och många av mina kryddfavoriter. Hon går mycket noggrant till väga, lämnar inget åt slumpen i och med att hon tillsätter en bakteriekultur. Det vill jag testa någon gång. 

Det Donna Gates berättar under tiden hon bereder grönsakerna kan faktiskt vara material i flera blogginlägg framöver. Men en sak måste jag bara ta upp här och nu och det är min kärlek till vitlök. Tydligen hämmar vitlöken bakterietillväxten. Det är ju inte så lyckat för det är just tillväxt av mjölksyrebakterierna man vi ha och i så stor utsträckning som möjligt. Uppenbarligen dags att tänka om :)

För er som följt min blogg kanske hittar flera svar i dessa filmer på frågor jag har ställt.
Varsågod och njut!

http://bodyecology.com/control-weight-vegetable-culture-starter.html#sthash.bQonVPKr.dpbs

Torrt i burkarna

När jag lärde mig syra grönsaker så fick jag veta att det var mycket viktigt att hålla grönsakerna under vätskeytan. Nu upptäckte jag två burkar - med squash - som såg farligt torra ut på ytan. 

Vad har hänt? Dricker squashen vätskan, eller...? En kort förvirring. Är allt förstört? Nej, det var det inte, tack och lov!

Men den saken är klar att jag inser att jag fått betydligt större erfarenhet av att syra squash i år. Det känns som jag syrat den "på längden och på tvären", stora och små bitar, med lite kryddor och med mycket kryddor. Egentligen smakar allt ganska gott men just nu är jag inte så sugen på att odla egen squash nästa säsong. Eller i varje fall så ska jag se till att ha lite mindre mängd, eller i större grad orka plocka fram burkar med varierande innehåll. Fast nu låter jag som jag klagar men grejen är ju att magen mår så gott av att äta detta. Rena fröjden. Egentligen är det munhålan som protesterar, d.v.s. den delen som känner av konsistensen. Men det får erkännas att vissa dagar när tiden känns knapp så ger jag mig bara tid att greppa en kruka till måltiderna och då får det bli något med squash - för jag vill att den ska gå åt snabbast. När jag har mer tid lyxar jag till det och blandar olika inläggningar. Det blir en större variation av konsistens och större fröjd för ögat, tycker jag.

 Jag tror att squashen är godast om man äter den hyggligt snabbt. Nu är det runt 2-3 månader sedan jag satte burkarna för syrning och det börjar kännas som squashen börjar mjukna lite väl mycket för min smak.  Inte vet jag, men det kan vara bitarna som var lite halvtorra överst i krukan? Eller så ska man äta syrad squash inom - säg - två månader för att alla bitar ska hålla sin knaprighet och spänst.

Ju, och för att vara på den säkra sida så har jag tagit vätska från en annan sats och fyllt på så nu täcks innehållet helt och hållet av vätska. Bilderna är tagna när jag upptäckte den kritiska nivån - innan jag fyllde på. 

Hur stor del av måltiden ska bestå av syrade grönsaker?
Ärligt talat så vet jag inte. Det är en fråga jag har funderat över. Jag brukar för det mesta ta en "skopa" eller två så ofta jag kan till måltiderna. Det är bättre att bara smaka på en liten munsbit än att inte äta alls har varit mitt motto. Fast egentligen borde man naturligtvis äta tillräckligt för att genomspola mag-tarmkanalen med nyttigheterna i överflöd. Man vill ju få ut maximal hälsonytta förstås. Men hur mycket ska jag äta? Hur mycket är "tillräckligt"? Jag tänker på portionsstorlek eller "dosering" om man pratar i medicintermer. För maten ska ju vara din medicin!

I senaste inlägget berättade jag om Donna Gates. Hon skriver på något ställe att många populära dieter kan sänka sköldkörtelfunktionen. Då fryser man och känner sig allmänt trött och hängig. Med en väl fungerande sköldkörtel känner man sig varm, ungdomlig och energisk.

För att snabbt återhämta sig, d.v.s. om jag fattat rätt, att återfå en väl fungerade sköldkörtel rekommenderar hon att måltiderna till 80 % består av syrade grönsaker. 80 %! Och då menar hon alla måltider under en tid. Så mycket har jag aldrig ätit. Fast kanske dags att pröva nu när hösten går mot vinter och man känner sig lite kall och frusen. Kanske lösningen finns i några dagars boost med 80 % syrade grönsaker och man kommer att undra vart vintern tagit vägen? Hmmm ... det tål att tänkas på.

"Mjölksyrekulturen äter oxalater"

Detta påstående stötte jag på för några dagar sedan. Så intressant, tycker jag! Det innebär ju att man borde ha ett visst skydd mot bl.a. njursten och gallsten om man äter syrade grönsaker. Vilken grej. Många födoämnen innehåller oxalater och rabarber är kanske det mest välkända. Oxalater lär finnas lite här och var i maten men jag har ingen riktig  koll på i vilka födoämnen det finns- i varje fall inte ännu.

Påståendet om att mjölksyrekulturen "äter" oxalater kommer från Donna Gates. Det är en kvinna i USA som jag nyss har upptäckt. Hon talar sig varm om syrade grönsaker och hur bakteriekulturen renar kroppen på olika sätt. Faktiskt till den milda grad att denna blogg förmodligen kommer att få ett bättre innehåll tack vare henne. Hennes hemsida är http://bodyecology.com om någon undrar. Här ser jag framför mig en guldgruva av kunskaper och jag kommer säkert att citera henne vid flertal tillfällen framöver.