Att inte få syrade grönsaker på några dagar
Oh vad jag saknade mina syrade grönsaker de dagar jag inte var hemma under den gångna helgen. Att bo på hotell några dagar är ju bekvämt på många vis men man är helt beroende av att de serverar god mat. Speciellt när man äter både frukost och kvällsmat där.
Borta bra men hemma bäst!
30 oktober 2012
29 oktober 2012
De sägs att man drar till det man tänker på
Förra gången berättade jag om de två fallen jag känner till där någon misslyckats sin syrning. Och vad händer då? Jag hittar min första kruka med mögligt innehåll.
Naturligtvis kunde jag inte motstå att lukta på innehållet innan jag kastade det. Till min förvåning luktade det inte så illa egentligen - men det saknade den där friska syrliga doften. Jag gissar att den milda lukten beror på att en viss % av "lyckad syrning" innan möglet tog över. Innehållet i burken bestod av squash och mangoldblad. Utseendet liknar till en viss del det "fula innehållet" som jag beskrev tidigare men var ännu grumligare och fulare. Så egentligen blev det kombinationen av två saker som avgjorde att jag kastade innehållet, kombinationen av lukten och utseendet. Att smaka var inget alternativ!
Min slutsats: färdigskrivit om att misslyckas! Bloggens syfte är ju att inspirera till mjölksyrning och lyfta fram nyttan och hälsoeffekterna så jag får se till att hålla mig till det framöver. Men jag kostar på mig i alla fall att publicera bilder på hur det såg ut.
Förra gången berättade jag om de två fallen jag känner till där någon misslyckats sin syrning. Och vad händer då? Jag hittar min första kruka med mögligt innehåll.
Naturligtvis kunde jag inte motstå att lukta på innehållet innan jag kastade det. Till min förvåning luktade det inte så illa egentligen - men det saknade den där friska syrliga doften. Jag gissar att den milda lukten beror på att en viss % av "lyckad syrning" innan möglet tog över. Innehållet i burken bestod av squash och mangoldblad. Utseendet liknar till en viss del det "fula innehållet" som jag beskrev tidigare men var ännu grumligare och fulare. Så egentligen blev det kombinationen av två saker som avgjorde att jag kastade innehållet, kombinationen av lukten och utseendet. Att smaka var inget alternativ!
Min slutsats: färdigskrivit om att misslyckas! Bloggens syfte är ju att inspirera till mjölksyrning och lyfta fram nyttan och hälsoeffekterna så jag får se till att hålla mig till det framöver. Men jag kostar på mig i alla fall att publicera bilder på hur det såg ut.
24 oktober 2012
Hur lyckas man med syrningen?
Det är en fråga jag egentligen saknar svar på. Det enda jag vet är att hittills har alla mina försök blivit lyckade, d.v.s. om jag räknar "fula" inläggningar till "de lyckade". De har i varje fall smakat bra, eller till och med varit jättegoda, eller möjligtvis i värsta fall varit OK i smaken. Men då beror det mer på kryddningen och grönsaksblandningen än på själva mjölksyrningen..
Ett exempel på en "OK" syrning - enligt min smak - var den gången jag syrade gula lökar utan någon annan krydda än saltlaken. Smakar egentligen "inget speciellt" men kan gott blandas med annat som kanske har en styrka och karaktär.
En helt misslyckad syrning är när det möglar i burkana, det luktar verkligen illa och man måste kasta hela innehållet. Det har jag aldrig varit med om, tack och lov. Men i min bekantskap har jag två sådana fall och jag begriper inte vad som har gått snett hos dem.
Generellt gäller allmän renlighet och hygien när man syrar. Fast ett lagom mått av "ohygien" behövs. D.v.s. det måste finnas lämpliga bakterier som förvandlar grönsakerna till den delikatess man eftersträvar. Man måste naturligtvis tvätta händerna noga med vanlig tvål och vatten. Jag använder aldrig handsprit vid dessa tillfällen. Har fått för mig att det kan ta död på mjölksyrekulturen, men det är ju bara rena gissningen från min sida. Så man kan säga att här använder jag mig av en viss mängd "ohygien". Och så sköljer man grönsakerna väl. Jag torkar dem aldrig, bara skakar av vattnet så gott jag kan.
Jag ser till att ha ren arbetsbänk, ren disktrasa och diskhanddukar och ren utrustning. Speciellt burkarna är jag noga med att alltid skölja med vatten innan jag fyller i mina grönsaker. Ja, och grönsakerna är naturligtvis alltid ekologiska och gärna närodlade om det går.
Och så var det saltet. Det ska vara naturligt havssalt. Absolut inget jodsalt. Det skadar mjölksyrningen. Vattnet är filtrerat. Jag vill ju få bort bl.a. kloret ur vattnet. Det är ju där för att ta död på mikroorganismerna. När man mjölksyrar vill man ju att just dessa bakterier ska leva och frodas.
Kanske är detta receptet på en lyckad syrning. I varje fall har det varit så för mig.
Det är en fråga jag egentligen saknar svar på. Det enda jag vet är att hittills har alla mina försök blivit lyckade, d.v.s. om jag räknar "fula" inläggningar till "de lyckade". De har i varje fall smakat bra, eller till och med varit jättegoda, eller möjligtvis i värsta fall varit OK i smaken. Men då beror det mer på kryddningen och grönsaksblandningen än på själva mjölksyrningen..
Ett exempel på en "OK" syrning - enligt min smak - var den gången jag syrade gula lökar utan någon annan krydda än saltlaken. Smakar egentligen "inget speciellt" men kan gott blandas med annat som kanske har en styrka och karaktär.
En helt misslyckad syrning är när det möglar i burkana, det luktar verkligen illa och man måste kasta hela innehållet. Det har jag aldrig varit med om, tack och lov. Men i min bekantskap har jag två sådana fall och jag begriper inte vad som har gått snett hos dem.
Generellt gäller allmän renlighet och hygien när man syrar. Fast ett lagom mått av "ohygien" behövs. D.v.s. det måste finnas lämpliga bakterier som förvandlar grönsakerna till den delikatess man eftersträvar. Man måste naturligtvis tvätta händerna noga med vanlig tvål och vatten. Jag använder aldrig handsprit vid dessa tillfällen. Har fått för mig att det kan ta död på mjölksyrekulturen, men det är ju bara rena gissningen från min sida. Så man kan säga att här använder jag mig av en viss mängd "ohygien". Och så sköljer man grönsakerna väl. Jag torkar dem aldrig, bara skakar av vattnet så gott jag kan.
Jag ser till att ha ren arbetsbänk, ren disktrasa och diskhanddukar och ren utrustning. Speciellt burkarna är jag noga med att alltid skölja med vatten innan jag fyller i mina grönsaker. Ja, och grönsakerna är naturligtvis alltid ekologiska och gärna närodlade om det går.
Och så var det saltet. Det ska vara naturligt havssalt. Absolut inget jodsalt. Det skadar mjölksyrningen. Vattnet är filtrerat. Jag vill ju få bort bl.a. kloret ur vattnet. Det är ju där för att ta död på mikroorganismerna. När man mjölksyrar vill man ju att just dessa bakterier ska leva och frodas.
Kanske är detta receptet på en lyckad syrning. I varje fall har det varit så för mig.
18 oktober 2012
Utseendet har betydelse
Jag har allt mer börjat tycka bättre om att ha bitarna någorlunda små, egentligen grovrivna när jag syrar grönsaker. Squashen är ett bra exempel på det och faktiskt också morötterna. Så här ser två av mina inläggningar ut. De har båda lite "större" bitar även om de inte är "storstora". Den ena från den 19/9 och den andra från den 20/9.
Båda är utsökta i smaken. Men ack så mycket tristare den vänstra ser ut. Frågan är om det syns på bilden? I den burken prövade jag att ha med hackade mangoldblad. Inläggningen ser verkligen grå och trist ut och jag undrade om något gått snett med jäsningen. Och ja, något har ju gått snett med estetiken och man tar sig en funderare innan man vill stoppa detta i munnen. Men jag lovar, det smakar supergott! Och det ser ju faktiskt lite bättre ut när man tittar ner i burken, eller hur? Det ger en mod att smaka, speciellt när lukten i alla fall är helt OK.
Burken överst till höger har morotsslantar som piggar upp färgen och gör att det ser mycket aptitligare ut. Och vätskan är betydligt klarare än i burken med mangoldbladen. Är det mangolden som gör det eller har något blivit annorlunda med squashen? Det skulle jag vilja veta.
Jag får se till att mangoldburken går åt snabbt. Då blir det genast mycket snyggare i kylskåpet :)
Jag har allt mer börjat tycka bättre om att ha bitarna någorlunda små, egentligen grovrivna när jag syrar grönsaker. Squashen är ett bra exempel på det och faktiskt också morötterna. Så här ser två av mina inläggningar ut. De har båda lite "större" bitar även om de inte är "storstora". Den ena från den 19/9 och den andra från den 20/9.
Båda är utsökta i smaken. Men ack så mycket tristare den vänstra ser ut. Frågan är om det syns på bilden? I den burken prövade jag att ha med hackade mangoldblad. Inläggningen ser verkligen grå och trist ut och jag undrade om något gått snett med jäsningen. Och ja, något har ju gått snett med estetiken och man tar sig en funderare innan man vill stoppa detta i munnen. Men jag lovar, det smakar supergott! Och det ser ju faktiskt lite bättre ut när man tittar ner i burken, eller hur? Det ger en mod att smaka, speciellt när lukten i alla fall är helt OK.
Burken överst till höger har morotsslantar som piggar upp färgen och gör att det ser mycket aptitligare ut. Och vätskan är betydligt klarare än i burken med mangoldbladen. Är det mangolden som gör det eller har något blivit annorlunda med squashen? Det skulle jag vilja veta.
Jag får se till att mangoldburken går åt snabbt. Då blir det genast mycket snyggare i kylskåpet :)
15 oktober 2012
Snabbsyrning eller långsam syrning
Hur är det? Borde man inte få samma effekt av mikroorganismerna vara sig man snabbsyrar eller om man tar flera månader på sig? På något vis har jag fått för mig att kulturen är mer pigg och vital i början, men jag kan ha fel. Om det är bättre tarmflora man är ute efter så känns det som det inte spelar så stor roll med tiden. Däremot kan jag väl tänka mig att smakupplevelsen blir en annan. Är det någon som vet, eller har funderat kring detta, eller som kan komma med tips där man kan hitta något om detta?
Hur är det? Borde man inte få samma effekt av mikroorganismerna vara sig man snabbsyrar eller om man tar flera månader på sig? På något vis har jag fått för mig att kulturen är mer pigg och vital i början, men jag kan ha fel. Om det är bättre tarmflora man är ute efter så känns det som det inte spelar så stor roll med tiden. Däremot kan jag väl tänka mig att smakupplevelsen blir en annan. Är det någon som vet, eller har funderat kring detta, eller som kan komma med tips där man kan hitta något om detta?
11 oktober 2012
Syrning på TV!
I programmet Trädgårdsonsdag del 8, se http://www.svtplay.se/tradgardsonsdag, visar Tareq Taylor hur han mjölksyrar kålrot. Detta är ett av hans trevliga tips för att klara övervintringen.
Han betonar vikten av att tre saker. Att använda väl rengjorda burkar, t.o.m. sterila säger han, samt vikten av att förvara burkarna mörkt. Han betonar också vikten av att använda jodfritt salt, för jodet förstör annars mjölksyrningen. Och slutligen säger han att det är bevisat att ekologiska grönsaker är rikare på god bakterier för syrningen. Jag kunde inte ha sagt det bättre.
Kul att han också nämner att mjölksyrning är den enda inläggningen där näringsvärdet höjs under inläggningen.
Vi har alla våra vanor samt tycke och smak. Vi har gemensamt att båda använder samma kryddor såsom korianderfrön och chili. Det han däremot gör annorlunda än jag skulle ha gjort är detta:
Tareqs recept finns på http://www.svt.se/tradgardsonsdag/blabarschutney-med-chili-inlagd-kalrot i fall man vill pröva:
Inlagd kålrot
I programmet Trädgårdsonsdag del 8, se http://www.svtplay.se/tradgardsonsdag, visar Tareq Taylor hur han mjölksyrar kålrot. Detta är ett av hans trevliga tips för att klara övervintringen.
Han betonar vikten av att tre saker. Att använda väl rengjorda burkar, t.o.m. sterila säger han, samt vikten av att förvara burkarna mörkt. Han betonar också vikten av att använda jodfritt salt, för jodet förstör annars mjölksyrningen. Och slutligen säger han att det är bevisat att ekologiska grönsaker är rikare på god bakterier för syrningen. Jag kunde inte ha sagt det bättre.
Kul att han också nämner att mjölksyrning är den enda inläggningen där näringsvärdet höjs under inläggningen.
Vi har alla våra vanor samt tycke och smak. Vi har gemensamt att båda använder samma kryddor såsom korianderfrön och chili. Det han däremot gör annorlunda än jag skulle ha gjort är detta:
- Han använder ättika. Det har jag aldrig använt när jag mjölksyrar. Mina inläggningar brukar bli tillräckligt syrliga ändå, tycker jag. Men jag har ju inte testat hans sätt så jag säger inte att det ena eller det andra är bättre. Bara olika.
- Han skär kålrötterna i 2 cm skivor. Hur stora bitar man vill ha är ju en smaksak. Jag tycker personligen bättre om betydligt mindre bitar. Och så har jag fått för mig att mindre bitar syras snabbare hela vägen in till mitten. Tur att vi är olika och mångfald brukar berika.
- Hans syrning tar runt en månad att bli klar. Det blir säkert mycket gott och jag kommer kanske att testa hans recept någon gång - om jag kan fixa förvaringen på korrekt sätt, speciellt de 15 graderna. Men av någon anledning fick jag lära mig att "snabbsyra" så jag har använt mig av det vilket innebär att flytta burkarna efter 3-5 dagar från rumstemperatur till kylskåpet. Men visst, vissa inläggningar blir mycket godare när de får stå och då brukar jag helt enkelt "glömma" burken några veckor eller månader i kylen. Jag undrar vilken effekt och betydelse de 15 graderna har. Någon som vet?
Tareqs recept finns på http://www.svt.se/tradgardsonsdag/blabarschutney-med-chili-inlagd-kalrot i fall man vill pröva:
Inlagd kålrot
1 l vatten
1 dl vanligt salt, utan jod
1 dl ättikssprit (12 %)
1 kg kålrot
10 dillkronor, utan stjälk
2 st röd chili
2 msk korianderfrö
1 dl vanligt salt, utan jod
1 dl ättikssprit (12 %)
1 kg kålrot
10 dillkronor, utan stjälk
2 st röd chili
2 msk korianderfrö
Gör så här:
1. Koka upp vatten, salt och ättika. Rör om så att saltet löser sig. Låt lagen svalna.
1. Koka upp vatten, salt och ättika. Rör om så att saltet löser sig. Låt lagen svalna.
2. Tvätta och skala kålroten. Skär i stavar, ca 2 cm tjocka. Skölj dillkronorna noga.
3. Varva kålrot, dillkronor, chili och korianderfrö i en riktigt ren glasburk eller plasthink. Slå på lagen och sätt på ett tätslutande lock.
4. Ställ burken mörkt i rumstemperatur, 18–20 grader, i 2–3 dagar, så jäsningen kommer igång. Låt sedan burken stå lite svalare, ca 15 grader, i 14 dagar. Låt sedan burken stå i kylen i 3–4 veckor så att smakerna utvecklas. Kålroten blir bäst om den får stå en månad.
10 oktober 2012
Artikel om tarmfloran
Varför vill jag hela tiden skriva om tarmfloran? Svaret är helt enkelt att den är helt livsviktig för oss och som jag skrev i något tidigare inlägg så är mikroorgansimerna vi bär på ca 10 gånger fler än våra celler. Så frågan är vem går omkring och bär på vem? Jag vet inte och tanken hissnar.
När jag googlade runt hittade jag denna spännande och utförliga artikel i Läkartidningen nr 13 från 2010: http://www.lakartidningen.se/engine.php?articleId=14089.
Faktiskt så utförlig att jag har fastnat i den i flera dagar och inte skrivit en rad i denna blogg. Här nämner man bl.a. samspelet mellan tarmfloran och psyket, samband med cancer, kolesterol, livsstilssjukdomar, immunomodulerande effekter, tarmfunktioner, m.m. man lärde sig flera nya uttryck om prebiotika, probiotika, dysbios, o.fl.
Men en sak gör mig verkligen fundersam. Varför sägs inte ett ord om syrade grönsaker? De innehåller ju probiotika. Varför nämns bara de mjölkbaserade produkterna som finns i handeln?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)