Spänningen växer
(Borde ha publicerats 19. dec - men fastnade på vägen :)
Hur gör jag nu? Den senaste satsen ser helt annorlunda ut än alla de övriga satserna jag gjort tidigare. Så nu jag känner mig som en nybörjare, en riktig gröngöling. Det har luktat lite annorlunda om syrningen. Så ja, lite småstressad har jag känt mig. Kommer detta att lyckas? Det bara måste! Jag håller tummarna extra hårt.

Och så får jag erkänna att det är det ju trots allt lite tålamodsprövande att syra grönsaker. Jag insåg det nu precis. Det enda man kan göra ar att vänta och avvakta. Man tittar, luktar och hoppas. Ska man öppna burkarna nu och smaka eller vänta lite till? Påverkar jag syrningsprocessen om jag öppnar? Det kan ju vara en "bra" påverkan eller en "dålig" eller så spelar det ingen roll. Jag har ingen aning. Men någon stans känns det som att innehållet skulle vilja få vara i fred och så att processen kan ha sin gång, lugnt och stilla.

Med det ursprungliga receptet där jag använde en saltlake så skulle grönsakerna vara täckta av vätskan. Det innebär också att det pyser och bubblar i burkarna, ofta så att det rinner över. Och så fick jag instruktioner om att peta ner grönsakerna dagligen. När grönsakerna lyfts upp och det pyser och har sig så vet man att allt är OK. Det både luktar och ser bra ut! Och då kan man också passa på och smaka om det är klart och lagom syrligt. Det ska ju vara gott! Och framför allt så känns det som om man har koll.

I detta nya recept så är det inget som bubblar över. De upprullade kålstrimlorna håller grönsakerna på plats så inget lyfts upp. Och man stirrar, kollar och stirrar igen och igen. Och som alla vet så syns ju inte mikroorgansimerna med blotta ögat. Så det enda som blir kvar är en stilla undran och detta att kunna hålla sig till tåls. Och just där är jag just nu. Väntar och väntar. 

Just nu får man trösta sig med att hur än resultatet blir så skaffar jag mig en ny erfarenhet! Alltid bra :)

Nu är det gjort!
Ja, nu testar jag metoden jag nämnde i mitt senaste blogginlägg här och som demonstreras i länken längst ner i blogginlägget från den 28. november här. Det gick inte att motstå frestelsen.

Vilken jättesats. Det skulle vara tre vitkålshuvuden plus allt annat enligt receptet. Jag gjorde bara en "liten sats" på ett vitkålshuvud men oj så mycket det blev ändå. Kolla bara på bilderna jag lyckades knäppa mitt i bestyren.

Vitkål i en skål, salladskål och selleri i en annan, morötter och grönkål i den tredje och lite av varje i mixern.

Förutom vitkålshuvudet blandade jag en salladskål, 1 kg morötter, några stjälkar bladselleri samt några blad grönkål. Allt finhackat eller rivet. Och så stöttes koriander och fänkål i mortel. Mängden blev så mycket jag orkade mortla. Vi får se hur det smakar. Det blev i alla fall en riktigt trevlig blandning att titta på, färggrann och fin. Morötterna och grönkålen gjorde susen för utseendet. 

Det är lättare sagt än gjort att blanda allt när skålarna är får små för att rymma hela satsen. Fast vad gör det. Kul med lite variation mellan krukorna. Innehållet i påsen t.v. med nori blandade jag i den minsta burken.

I detta recept skulle man mixa en del av grönsakerna och blanda i vatten till "lagom tjocklek". Det blev en tjock gegga som jag klickade lite här och var över alla mina skålar och rörde ihop så gott det gick. Det blev ingen bild på innehållet i mixern annat än som en topping i en av skålarna.

Så här såg det ut när jag hade klickat ut de mixade grönsakerna. Lite geggit kanske ;)

Och slutresultatet blev 6 krukor varav en 0,5 liters. I den lilla burken tömde jag en hel påse med flingor av norialger (ja, samma alg som vi brukar se omlindad runt sushi). Den burken blir extra spännande att få smaka på. Kunde inte låta bli att improvisera lite också.

Oh vilken fröjd! Nu gäller det bara att hålla tummarna och hoppas det blir bra.

Kolla den upprullade kålen som ska hålla nere grönsakerna när det börjar att jäsa. En nyhet hos mig.

Puh! Det var ganska tuff att få ihop måste jag erkänna. Speciellt med de två nya och spännande momenten, att mixa en del av grönsakerna samt att göra rullar av kål och ha överst i krukorna. Jag hoppas detta hinner bli klart till jul. Och spänningen är extra stor för denna sats. Ny och obeprövad metod, inget salt alls i satsen samt att detta syras torrt så när som på den lilla mängden vatten som behövdes för att mixa. 

Sedan var det detta med kryddorna. Ingefäran hade tyvärr tagit slut hemma så den räckte bara till en av burkarna. Spänningen är som sagt olidlig just nu. Jag håller tummarna hårt!

Jämförelse mellan oljekatastrof och innehåll i våra tarmar
Syftet med denna blogg är att sprida kunskap om hur viktig och nyttig en frisk tarmflora är. Också att visa hur man återfår en frisk tarmflora om man råkat tappa den samt hur man bibehåller en frisk tarmflora. Jag vill mena att detta är en av de viktigaste faktorerna till bättre hälsa och välmående. Och nyckeln är ju att äta råa syrade grönsaker.

Frisk tarmflora mjukar upp hårda inlagringar i tarmen, tar hand om toxiner, bekämpar parasiter, balanserar syra/bas jämvikten i tarmen, m.m. Detta är något som pågår inuti våra kroppar utan att vi ser det eller kanske märker alls. Jag hoppas denna jämförelse som följer kan vara en katalysator till att börja regelbundet äta syrade grönsaker eller i varje fall väcka den första tanken inom var och en att här finns något som kan ha stor nytta för den egna personen.

Om man föreställer sig en oljekatastrof som den i Mexikanska golfen våren 2010. Klart att katastrofen var just en katastrof och absolut något man vill slippa uppleva. Men märkligt nog så försvann oljan överraskande fort och det beroende på de rätta mikroorganismerna. 

DN skrev om detta: http://www.dn.se/nyheter/varlden/bakterier-at-upp-olja-fran-deepwater-horizon. 
Också Forskning och framsteg: http://fof.se/tidning/2011/3/bakterier-stadade-efter-bps-utslapp, samt
National Geographic: http://natgeo.se/natur/miljo/nya-metoder-mot-oljeutslapp, samt
Sveriges radio: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=3729987, m.fl.

Om de rätta mikroorganismerna kan städa upp så stora ytor som den Mexikanska bukten på några veckor vilka under kan då inte den rätta tarmforan göra i våra kroppar! En spännande tanke, tycker jag, och ökar absolut min motivation att äta rejäla mängder av mina syrade grönsaker för resten av mitt liv :)

Dags att testa nytt recept
Nu är det ett tag sedan jag gjorde min senaste mjölksyrainläggning. Jag var ju så flitig i höstas och fyllde alla skafferier. Till slut kunde jag inte hitta en ledig plats här hemma. Alla lagringsutrymmen var överfyllda. Nu börjar förrådet minska och det känns riktigt skönt att ha bättre "space" i kylskåp och hyllor. Antagligen inspirerades jag extra mycket av denna blogg till att vara extra flitig. Det är kul att få perspektiv på sitt beteende och just nu undrar jag om jag kommer att fylla förrådet så till den milda grad som jag gjorde i höstas. (Oops, jag kom att tänka på min nya syn på vitlök också. Uppenbarligen "säsong" för att omvärdera sina beteenden :). 

Det var verkligen trångt i skåpen. Verkligen trångt! Så nu njuter jag av halvtomma hyllor men märker att det är dags att sätta igång en ny sats snart. I varje fall om det ska finnas något till jul.

Som alla kanske fattat så är min nya husguru Donna Gates. I förra veckan köpte jag hennes bok "Body Ecology Diet" på Bokus http://www.bokus.com/bok/9781401935436/the-body-ecology-diet-recovering-your-health-and-rebuilding-your-immunity/

Det är en spännande läsning där hon verkligen understryker vikten av syrade grönsaker och hävdar att hennes diet skiljer sig från alla andra genom att fokusera på den inre ekologin, bl.a. tarmfloran. Och jag måste erkänna att jag aldrig tidigare har stött på det. I varje fall inte i samma utsträckning. Jag ser fram emot att läsa klart boken.

Bokens omslag

Receptet på mjölksyrade grönsaker

Nu är det advent och istället för att julpynta och kanske baka så cirklar tankarna runt nya experiment. Ska jag fatta modet och testa hennes recept, eller ska jag köra på som vanligt? Både vitkål, salladskål, morötter och lök ligger och väntar i kylen. Ska sova på saken. Receptet är i alla fall det samma som jag hänvisade till tidigare - fast då som filmer.

Tankar kring min vitlöksinläggning från i höstas.
Oh så smart och fiffig jag kände mig i höstas när jag satsade på en 1,5 liters kruka med vitkål, salladskål, morötter och kanske lite lök samt kryddor och EXTRA mycket vitlök. Vill minnas att det var omkring sex gånger mer vitlök än vad jag normalt brukar ha i. Jag tänkte att det skulle vara bra inför höstens och vinterns förkylningar. Något att ta till i "nödsituationer". Och nu är vi där. Snön yr utanför och nyligen visade termometern på närmare 20 minusgrader och många harklar och snorar där ute.

Jag har i alla fall klarat mig helt från förkylningar hittills och jag äter dagligen av denna inläggning. Kanske beroende på just den, men jag tror att det snarare beror på hyggligt frisk tarmflora beroende av att jag äter mycket syrade grönsaker dagligen. 

Klart att inläggningen smakar utsökt - d.v.s. om man som jag gillar vitlök. Men jag har kommit till den insikt att jag gör inte om experimentet av olika anledningar. 

1. Det luktar något så oerhört mycket vitlök i kylskåpet att hälften vore nog. Familjen uppskattar inte doften varje gång kylskåpet öppnas.
2. Enligt Donna Gates lär vitlöken hämma mikrofloran och det är just en aktiv mikroflora jag vill komma åt genom min mjölksyrning.
3. Det blir enklare att tillsätta vitlöken när så önskas direkt under måltiden, t.ex. med en härlig dressing.
4. Det bli mindre att hålla reda på tidigt på dagen, d.v.s. vissa dagar vill man inte kliva ut i vardagen insvept i ett moln av vitlöksdoft. Med alla inläggningar vitlöksfria blir valet enkelt.

Alltså min slutsats. 

Huvudregel: Skippa vitlöken i inläggningarna!

Tänka sig, denna slutsats trodde jag aldrig att jag skulle kunna fram till. Inte som jag tänkte i höstas. Tur man kan ändra sig :)

Mmmmm.....!
Vilken fullträff mina gurkor blev i höstas. Egenodlade Västerås-gurkor skurna i skivor, senapsfrön, dill och saltlagen. Inget annat och väldigt enkelt! En fröjd för gommen, välgörare för magen och obeskrivlig glädje i största allmänhet. 

Så ser ett praktexempel på lyckad mjölksyrning ut. Ren och skär lycka faktiskt! Mmmmmm!

Svar på många av mina frågor
I tidigare inlägg har jag nämnt Donna Gates. Vad jag förstått så är det en kvinna som haft stora hälsoproblem från tidig ålder och haft "känslig mage" bl.a. efter flera antibiotikakurer. Hennes väg till hälsa började med att hon upptäckte att hon hade svår candida infektion och steg för steg lärde hon sig med matens hjälp att bota sig själv. Som en extra bonus insåg hon att hon också hittat en väg som hon benämner "Growing Younger".  Allt detta utvecklades till att hon också startade sitt företag och hjälper andra. Hon har utbildat många "ambassadörer" i hennes metod och numera jobbar hon en hel del bl.a. med att hjälpa föräldrar till autistiska barn.  Dessa barn har stora rubbningar i tarmfloran. Det kan vara ett blogginlägg vid senare tillfälle. Just nu vill jag bara ge en länk och lite om hennes bakgrund.

Här finns tre filmer som visar hur hon syrar grönsaker. Jag inser att min metod är verkligen en snabbmetod, t.ex. att jag mixar inte en del av grönsakerna till en juice som hon gör. Samtidigt använder hon uppenbarligen samma ingredienser som jag och många av mina kryddfavoriter. Hon går mycket noggrant till väga, lämnar inget åt slumpen i och med att hon tillsätter en bakteriekultur. Det vill jag testa någon gång. 

Det Donna Gates berättar under tiden hon bereder grönsakerna kan faktiskt vara material i flera blogginlägg framöver. Men en sak måste jag bara ta upp här och nu och det är min kärlek till vitlök. Tydligen hämmar vitlöken bakterietillväxten. Det är ju inte så lyckat för det är just tillväxt av mjölksyrebakterierna man vi ha och i så stor utsträckning som möjligt. Uppenbarligen dags att tänka om :)

För er som följt min blogg kanske hittar flera svar i dessa filmer på frågor jag har ställt.
Varsågod och njut!

http://bodyecology.com/control-weight-vegetable-culture-starter.html#sthash.bQonVPKr.dpbs

Torrt i burkarna

När jag lärde mig syra grönsaker så fick jag veta att det var mycket viktigt att hålla grönsakerna under vätskeytan. Nu upptäckte jag två burkar - med squash - som såg farligt torra ut på ytan. 

Vad har hänt? Dricker squashen vätskan, eller...? En kort förvirring. Är allt förstört? Nej, det var det inte, tack och lov!

Men den saken är klar att jag inser att jag fått betydligt större erfarenhet av att syra squash i år. Det känns som jag syrat den "på längden och på tvären", stora och små bitar, med lite kryddor och med mycket kryddor. Egentligen smakar allt ganska gott men just nu är jag inte så sugen på att odla egen squash nästa säsong. Eller i varje fall så ska jag se till att ha lite mindre mängd, eller i större grad orka plocka fram burkar med varierande innehåll. Fast nu låter jag som jag klagar men grejen är ju att magen mår så gott av att äta detta. Rena fröjden. Egentligen är det munhålan som protesterar, d.v.s. den delen som känner av konsistensen. Men det får erkännas att vissa dagar när tiden känns knapp så ger jag mig bara tid att greppa en kruka till måltiderna och då får det bli något med squash - för jag vill att den ska gå åt snabbast. När jag har mer tid lyxar jag till det och blandar olika inläggningar. Det blir en större variation av konsistens och större fröjd för ögat, tycker jag.

 Jag tror att squashen är godast om man äter den hyggligt snabbt. Nu är det runt 2-3 månader sedan jag satte burkarna för syrning och det börjar kännas som squashen börjar mjukna lite väl mycket för min smak.  Inte vet jag, men det kan vara bitarna som var lite halvtorra överst i krukan? Eller så ska man äta syrad squash inom - säg - två månader för att alla bitar ska hålla sin knaprighet och spänst.

Ju, och för att vara på den säkra sida så har jag tagit vätska från en annan sats och fyllt på så nu täcks innehållet helt och hållet av vätska. Bilderna är tagna när jag upptäckte den kritiska nivån - innan jag fyllde på. 

Hur stor del av måltiden ska bestå av syrade grönsaker?
Ärligt talat så vet jag inte. Det är en fråga jag har funderat över. Jag brukar för det mesta ta en "skopa" eller två så ofta jag kan till måltiderna. Det är bättre att bara smaka på en liten munsbit än att inte äta alls har varit mitt motto. Fast egentligen borde man naturligtvis äta tillräckligt för att genomspola mag-tarmkanalen med nyttigheterna i överflöd. Man vill ju få ut maximal hälsonytta förstås. Men hur mycket ska jag äta? Hur mycket är "tillräckligt"? Jag tänker på portionsstorlek eller "dosering" om man pratar i medicintermer. För maten ska ju vara din medicin!

I senaste inlägget berättade jag om Donna Gates. Hon skriver på något ställe att många populära dieter kan sänka sköldkörtelfunktionen. Då fryser man och känner sig allmänt trött och hängig. Med en väl fungerande sköldkörtel känner man sig varm, ungdomlig och energisk.

För att snabbt återhämta sig, d.v.s. om jag fattat rätt, att återfå en väl fungerade sköldkörtel rekommenderar hon att måltiderna till 80 % består av syrade grönsaker. 80 %! Och då menar hon alla måltider under en tid. Så mycket har jag aldrig ätit. Fast kanske dags att pröva nu när hösten går mot vinter och man känner sig lite kall och frusen. Kanske lösningen finns i några dagars boost med 80 % syrade grönsaker och man kommer att undra vart vintern tagit vägen? Hmmm ... det tål att tänkas på.

"Mjölksyrekulturen äter oxalater"

Detta påstående stötte jag på för några dagar sedan. Så intressant, tycker jag! Det innebär ju att man borde ha ett visst skydd mot bl.a. njursten och gallsten om man äter syrade grönsaker. Vilken grej. Många födoämnen innehåller oxalater och rabarber är kanske det mest välkända. Oxalater lär finnas lite här och var i maten men jag har ingen riktig  koll på i vilka födoämnen det finns- i varje fall inte ännu.

Påståendet om att mjölksyrekulturen "äter" oxalater kommer från Donna Gates. Det är en kvinna i USA som jag nyss har upptäckt. Hon talar sig varm om syrade grönsaker och hur bakteriekulturen renar kroppen på olika sätt. Faktiskt till den milda grad att denna blogg förmodligen kommer att få ett bättre innehåll tack vare henne. Hennes hemsida är http://bodyecology.com om någon undrar. Här ser jag framför mig en guldgruva av kunskaper och jag kommer säkert att citera henne vid flertal tillfällen framöver.

Att inte få syrade grönsaker på några dagar
Oh vad jag saknade mina syrade grönsaker de dagar jag inte var hemma under den gångna helgen. Att bo på hotell några dagar är ju bekvämt på många vis men man är helt beroende av att de serverar god mat. Speciellt när man äter både frukost och kvällsmat där.

Borta bra men hemma bäst!

De sägs att man drar till det man tänker på
Förra gången berättade jag om de två fallen jag känner till där någon misslyckats sin syrning. Och vad händer då? Jag hittar min första kruka med mögligt innehåll. 

Naturligtvis kunde jag inte motstå att lukta på innehållet innan jag kastade det. Till min förvåning luktade det inte så illa egentligen - men det saknade den där friska syrliga doften. Jag gissar att den milda lukten beror på att en viss % av "lyckad syrning" innan möglet tog över. Innehållet i burken bestod av squash och mangoldblad. Utseendet liknar till en viss del det "fula innehållet" som jag beskrev tidigare men var ännu grumligare och fulare. Så egentligen blev det kombinationen av två saker som avgjorde att jag kastade innehållet, kombinationen av lukten och utseendet. Att smaka var inget alternativ!

Min slutsats: färdigskrivit om att misslyckas! Bloggens syfte är ju att inspirera till mjölksyrning och lyfta fram nyttan och hälsoeffekterna så jag får se till att hålla mig till det framöver. Men jag kostar på mig i alla fall att publicera bilder på hur det såg ut.

Hur lyckas man med syrningen?
Det är en fråga jag egentligen saknar svar på. Det enda jag vet är att hittills har alla mina försök blivit lyckade, d.v.s. om jag räknar "fula" inläggningar till "de lyckade".  De har i varje fall smakat bra, eller till och med varit jättegoda, eller möjligtvis i värsta fall varit OK i smaken. Men då beror det mer på kryddningen och grönsaksblandningen än på själva mjölksyrningen..

Ett exempel på en "OK" syrning - enligt min smak - var den gången jag syrade gula lökar utan någon annan krydda än saltlaken. Smakar egentligen "inget speciellt" men kan gott blandas med annat som kanske har en styrka och karaktär.

En helt misslyckad syrning är när det möglar i burkana, det luktar verkligen illa och man måste kasta hela innehållet. Det har jag aldrig varit med om, tack och lov. Men i min bekantskap har jag två sådana fall och jag begriper inte vad som har gått snett hos dem. 

Generellt gäller allmän renlighet och hygien när man syrar. Fast ett lagom mått av "ohygien" behövs. D.v.s. det måste finnas lämpliga bakterier som förvandlar grönsakerna till den delikatess man eftersträvar. Man måste naturligtvis tvätta händerna noga med vanlig tvål och vatten. Jag använder aldrig handsprit vid dessa tillfällen. Har fått för mig att det kan ta död på mjölksyrekulturen, men det är ju bara rena gissningen från min sida. Så man kan säga att här använder jag mig av en viss mängd "ohygien".  Och så sköljer man grönsakerna väl. Jag torkar dem aldrig, bara skakar av vattnet så gott jag kan.

Jag ser till att ha ren arbetsbänk, ren disktrasa och diskhanddukar och ren utrustning. Speciellt burkarna är jag noga med att alltid skölja med vatten innan jag fyller i mina grönsaker. Ja, och grönsakerna är naturligtvis alltid ekologiska och gärna närodlade om det går.  

Och så var det saltet. Det ska vara naturligt havssalt. Absolut inget jodsalt. Det skadar mjölksyrningen. Vattnet är filtrerat. Jag vill ju få bort bl.a. kloret ur vattnet. Det är ju där för att ta död på mikroorganismerna. När man mjölksyrar vill man ju att just dessa bakterier ska leva och frodas.

Kanske är detta receptet på en lyckad syrning. I varje fall har det varit så för mig.

Utseendet har betydelse
Jag har allt mer börjat tycka bättre om att ha bitarna någorlunda små, egentligen grovrivna när jag syrar grönsaker. Squashen är ett bra exempel på det och faktiskt också morötterna. Så här ser två av mina inläggningar ut. De har båda lite "större" bitar även om de inte är "storstora". Den ena från den 19/9 och den andra från den 20/9. 

Båda är utsökta i smaken. Men ack så mycket tristare den vänstra ser ut. Frågan är om det syns på bilden? I den burken prövade jag att ha med hackade mangoldblad. Inläggningen ser verkligen grå och trist ut och jag undrade om något gått snett med jäsningen. Och ja, något har ju gått snett med estetiken och man tar sig en funderare innan man vill stoppa detta i munnen. Men jag lovar, det smakar supergott! Och det ser ju faktiskt lite bättre ut när man tittar ner i burken, eller hur? Det ger en mod att smaka, speciellt när lukten i alla fall är helt OK.

Burken överst till höger har morotsslantar som piggar upp färgen och gör att det ser mycket aptitligare ut. Och vätskan är betydligt klarare än i burken med mangoldbladen. Är det mangolden som gör det eller har något blivit annorlunda med squashen? Det skulle jag vilja veta. 

Jag får se till att mangoldburken går åt snabbt. Då blir det genast mycket snyggare i kylskåpet :)

Snabbsyrning eller långsam syrning
Hur är det? Borde man inte få samma effekt av mikroorganismerna vara sig man snabbsyrar eller om man tar flera månader på sig? På något vis har jag fått för mig att kulturen är mer pigg och vital i början, men jag kan ha fel. Om det är bättre tarmflora man är ute efter så känns det som det inte spelar så stor roll med tiden. Däremot kan jag väl tänka mig att smakupplevelsen blir en annan. Är det någon som vet, eller har funderat kring detta, eller som kan komma med tips där man kan hitta något om detta?

Syrning på TV!
I programmet Trädgårdsonsdag del 8, se http://www.svtplay.se/tradgardsonsdag, visar Tareq Taylor hur han mjölksyrar kålrot. Detta är ett av hans trevliga tips för att klara övervintringen.

Han betonar vikten av att tre saker. Att använda väl rengjorda burkar, t.o.m. sterila säger han, samt vikten av att förvara burkarna mörkt. Han betonar också vikten av att använda jodfritt salt, för jodet förstör annars mjölksyrningen. Och slutligen säger han att det är bevisat att ekologiska grönsaker är rikare på god bakterier för syrningen. Jag kunde inte ha sagt det bättre.

Kul att han också nämner att mjölksyrning är den enda inläggningen där näringsvärdet höjs under inläggningen.

Vi har alla våra vanor samt tycke och smak. Vi har gemensamt att båda använder samma kryddor såsom korianderfrön och chili. Det han däremot gör annorlunda än jag skulle ha gjort är detta:

1. Han använder ättika. Det har jag aldrig använt när jag mjölksyrar. Mina inläggningar brukar bli tillräckligt syrliga ändå, tycker jag. Men jag har ju inte testat hans sätt så jag säger inte att det ena eller det andra är bättre. Bara olika.
2. Han skär kålrötterna i 2 cm skivor. Hur stora bitar man vill ha är ju en smaksak. Jag tycker personligen bättre om betydligt mindre bitar. Och så har jag fått för mig att mindre bitar syras snabbare hela vägen in till mitten. Tur att vi är olika och mångfald brukar berika.
3. Hans syrning tar runt en månad att bli klar. Det blir säkert mycket gott och jag kommer kanske att testa hans recept någon gång - om jag kan fixa förvaringen på korrekt sätt, speciellt de 15 graderna. Men av någon anledning fick jag lära mig att "snabbsyra" så jag har använt mig av det vilket innebär att flytta burkarna efter 3-5 dagar från rumstemperatur till kylskåpet.  Men visst, vissa inläggningar blir mycket godare när de får stå och då brukar jag helt enkelt "glömma" burken några veckor eller månader i kylen. Jag undrar vilken effekt och betydelse de 15 graderna har. Någon som vet?

Tareqs recept finns på http://www.svt.se/tradgardsonsdag/blabarschutney-med-chili-inlagd-kalrot i fall man vill pröva:

Inlagd kålrot

1 l vatten
1 dl vanligt salt, utan jod
1 dl ättikssprit (12 %)
1 kg kålrot
10 dillkronor, utan stjälk
2 st röd chili
2 msk korianderfrö

Gör så här:
1. Koka upp vatten, salt och ättika. Rör om så att saltet löser sig. Låt lagen svalna.

2. Tvätta och skala kålroten. Skär i stavar, ca 2 cm tjocka. Skölj dillkronorna noga.

3. Varva kålrot, dillkronor, chili och korianderfrö i en riktigt ren glasburk eller plasthink. Slå på lagen och sätt på ett tätslutande lock.

4. Ställ burken mörkt i rumstemperatur, 18–20 grader, i 2–3 dagar, så jäsningen kommer igång. Låt sedan burken stå lite svalare, ca 15 grader, i 14 dagar. Låt sedan burken stå i kylen i 3–4 veckor så att smakerna utvecklas. Kålroten blir bäst om den får stå en månad.

Artikel om tarmfloran
Varför vill jag hela tiden skriva om tarmfloran? Svaret är helt enkelt att den är helt livsviktig för oss och som jag skrev i något tidigare inlägg så är mikroorgansimerna vi bär på ca 10 gånger fler än våra celler. Så frågan är vem går omkring och bär på vem? Jag vet inte och tanken hissnar.

När jag googlade runt hittade jag denna spännande och utförliga artikel i Läkartidningen nr 13 från 2010: http://www.lakartidningen.se/engine.php?articleId=14089. 

Faktiskt så utförlig att jag har fastnat i den i flera dagar och inte skrivit en rad i denna blogg. Här nämner man bl.a. samspelet mellan tarmfloran och psyket, samband med cancer, kolesterol, livsstilssjukdomar, immunomodulerande effekter, tarmfunktioner, m.m. man lärde sig flera nya uttryck om prebiotika, probiotika, dysbios, o.fl.

Men en sak gör mig verkligen fundersam. Varför sägs inte ett ord om syrade grönsaker? De innehåller ju probiotika. Varför nämns bara de mjölkbaserade produkterna som finns i handeln?

Ett härligt mellanmål

Jag verkligen njuter när jag kan sätta mig med en kopp nybryggt te och en smörgås som toppas med syrade grönsaker. Visst ser det gott ut!

Det är både mättande och enkelt. Denna gång hade jag en bönröra i kylen, en annan gång kanske jag tar ägg i någon form eller kanske en skiva av något köttpålägg. Ett verkligt snabbmål. Og gott är det!

Det är en lyx när man kommer hem, ofta hungrig och trött, att alltid ha färska grönsaker till hands bara att plocka fram. Mmmm... jag är helt såld. Det är egentligen höjden av lyx när man dessutom vet att det är så nyttigt också :)

Billig mat
I går köpte jag ett vitkålshuvud på ca 1,7 kg och ett kg morötter. Jag strimlade vitkålen samt hälften av morötterna, blandade med kryddor och resultatet blev dessa fem burkar som nu står och syras, 3 st en liters burkar och 2 st 500 ml burkar.

I min butik ser jag att en 700 g burk vanlig surkål kostar kring 45:- och 380 g burk kostar ca 34:- kronor. Innehållet i mina burkar är inte så hårt packat som burkarna i butiken. Då borde mina burkar alltså minst betinga ett värde av 45:- gånger 3. Totalt 135:- kronor! 

Jag räknar då på totala vikten av mina grönsaker, 1.7 kg + 0,5 kg = 2,2 kg att jämföras med tre 700 g burkar från butiken som väger 2,1 kg.

Jag köper ekologiskt och betalade 22,85 för vitkålen och 14,90 för påsen med morötter. Jag har halva påsen morötter kvar så grönsakerna i satsen på 2,2 kg kostade ca 30,50. Till det tillkommer kostnaden för kryddorna men vi utgår från att det finns tomma glasburkar hemma. (Plastburkar fungerar också men rekommenderas bara i undantags fall). 

Om jag grovt gissar/kalkylerar att jag ibland använder "exklusiva kryddor" då kan kryddkostnaden variera mellan 1-20 kronor. Då kostar hela min sats kanske mellan 32 - 50 kronor när jag syrar den själv av köpta färska grönsaker. Stora prisskillnaden är ju beroende på kryddorna och jag har försökt räkna mina utlägg för dem så höga som möjligt. För dem som odlar själva sina grönsaker och kryddor blir vinsten naturligtvis ännu större. 

Skillnaden mellan utlägg på 135:- eller på 32:- är kanske inte så stor i kronor räknat. Däremot om man tittar på hur många procent dyrare burkarna i butiken är jämfört med mina egna så handlar det om mellan 170 - 322 % ökning av priset. Varje börshaj och investerare skulle vara överlyckliga över sådana vinstmarginaler.

Observera att jag inte har räknat med mervärdet för det ökade näringsvärdet i grönsakerna, att jag kan få godare smak eller ökat välbefinnandet och alla positiva hälsoeffekter man får. Inte heller samhällets besparingar för allt friskare invånare som samtidigt leder till ett lägre tryck på sjukvården som då skapar utrymme för besparingar samt att flera friska människor kan bidra på arbetsmarknaden. Sätter man in sina hemgjorda syrade grönsaker i detta sammanhang blir det uppenbart att det är en otroligt kostnadseffektiv mat och prisvärd. Rena vinsten oavsett om man gör eget eller köper i butiken.

Transplantera ny tarmflora
På Vetenskapsradion i dag i P4 hördes i dag ett inslag om att hjälpa patienter som fått sin tarmflora utslagen av antibiotika. Man transplanterar helt enkelt in en persons avföring vars tarmflora är frisk in i ändtarmen på en patient med sjuk tarmflora. Kolla länken: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=412&artikel=5291566

Man pratar också om att typ 2 diabetes kan behandlas med denna metod. Mitt tips är att sprida nyttan med syrade grönsaker så kan många hjälpa sig själva hemma. Klart billigare, enklare och lättare för alla berörda.

Bra att det tas upp i medierna hur viktig en frisk tarmflora är!

Mer om tarmfloran 
I ett tidigare inlägg skrev jag att jag inte vet vilken mikroflora som finns i inläggningarna. Det är antagligen bara delvis sant. För man vet ju att det är en blandning av bifidobacterium och lactobacillus kulturer, men exakt vilken stam vet man bara om man gör en mikrobiologisk test. Och så avancerad är inte jag ;)

Dessa bakteriekulturer gör en stor nytta i tarmen och i butikerna finns en uppsjö av produkter som marknadsförs just för att de innehåller dessa kulturer. Men det gäller att se upp så att produkten du köper innehåller en vital bakterieflora. Ju längre produkten står lagrad, kanske hos tillverkaren, i butikshyllan eller i ditt skafferi, desto större sannolikhet att innehållet minskar. Här tänker jag speciellt på alla mejeriprodukter som finns i butikerna. Därför tipsar jag alla att göra sin egen grönsaksinläggning. Det är ju så gott som gratis. Speciellt om man odlar sina egna grönsaker. Och gratis brukar vara väldigt gott, eller hur?

Börja gärna med vitkål som jag personligen tycker är väldigt lätt att få igång. Krydda efter smak. Kummin är gott och enkelt som i Tistelvinds produkter. Deras produkter finns i många butiker. Här är länken till deras sida http://www.tistelvind.se. Själv gillar jag att variera mig och kryddar olika från en gång til en annan och dessutom kan man bestämma lite själv hur sur smak man önskar. 

Förutom koriander och/eller fänkål som oftast slinker med så använder jag ofta ingefära, chilipeppar, vitlök förståss, pepparrot, kummin, senapsfrö och dill. Kanske har jag glömt några. Jag blandar kryddorna efter humör och dagsform så det blir olika varianter av kryddsammansättningen. Gul lök ger en lite sötare smak och är kul att ha med ibland. En liten gnutta gurkmeja ger en vacker gul färg och räcker mer än väl till en stor kruka. Gör inte som jag gjorde första gången. Då var jag så frikostig med gurkmejan att det blev beskt. Färska kryddor ska också vara toppen att använda men jag har inte kommit längre än att ha testat för första gången med rosmarin i squashen jag berättade om i mitt förra inlägg. Jo förresten, dillkvistar har jag använt några gånger.

Om det mot anmodan skulle misslyckas med att få igång syrningen så kan man alltid köpa en färdig inläggning (i glasburk, kanske Tistelvinds - ej konservburk!) i butiken. Ta då vara på lite av spadet och toppa din egna inläggning med det. Då kommer syrningen snabbare i gång med lite hjälp från en äldre lyckad syrning. Lycka till!

Äntligen ett recept
För första gången så har jag försökt hålla koll på måtten när jag blandar ihop kryddor och grönsaker!

Denna gång hade jag lite för många och egentligen för stora squash i trädgårdslandet (det blir så när man reser bort och inte hinner plocka in skörden i tid). Det var så mycket att jag bestämde mig för att bara använda squash. Inta blanda den med andra grönsaker även om jag oftast tycker det blir godast när man blandar olika grönsaker i burken. 

Därför strimlade jag all squash och började fantisera. Vad jag skulle hitta på? Jag brukar väldigt ofta ta både fänkål och koriander så jag började med att krossa dessa frön i min mortel. Färska örter lär vara gott att krydda med har jag hört men har egentligen aldrig testat på riktigt. Eftersom jag just nu har en fin rosmarinplanta så passade jag på att använda den. Kanske det skulle funka...? Och nu slog det mig. Jag skulle hålla koll på måtten. Så här blev det och tiden får visa om det blev "lagom" kryddat:

Receptet
3 l strimlad squash
1 msk grovkrossade korianderfrön
1,5 tsk grovkrossade fänkålsfrön
Rejäla kvistar färsk rosmarin. 
Ev. vitlök

Saltlake: Till 6 dl filtrerat vatten tillsätts 1 msk havssalt. Rör om tills saltet är upplöst.

Blanda de krossade kryddorna med squashen i en stor skål. Fyll krukorna med blandningen och rosmarinet och tryck ihop innehållet. Häll över saltlaken. Obs! Man kan behöva göra en större sats med saltlaken. Se till att vätskan täcker och sätt gärna en tyngd ovanpå grönsakerna innan man skruvar på locket.

Till 3 l krukan hade jag tre ca 20 cm långa rosmarinkvistar och till 2 l krukan två kvistar samt också en rejäl klyfta grovt riven vitlök.

Så här såg det ut när jag precis hade fyllt största krukan. Nu har det syrats klart och t.o.m. provsmakats. Det blev godkänt även om jag blev lite skraj i går när jag upptäckte att de översta grönsaksbitarna  stack upp ur vätskan och började se lite bruna ut. Jag plockade bort dem, fyllde på lite mer saltlake och skakade om. Så det verkar ha gått bra, tack och lov. Satsen blev tre stora krukor. I mittenkrukan på den lilla bilden fyllde jag på med andra grönsaker. Det blev ett bra alternativ när jag inte lyckades trycka ner all squashen i två krukor. Och på så vis fick jag min grönsaksblandning också denna gång :)




Det ska ju bli godare om man lagrar. Nu börjar lagringen. Jag lär återkomma om kryddningen fick godkänt eller om den behöver justeras.

Tarmfloran

En människokropp består av ca 10 biljoner celler. I kroppen och på kroppen har också vi ca 100 biljoner mikroorganismer. Proportionen är onekligen lite märklig.  Stor del av dessa mikroorganismer finns i tarmfloran. M.a.o. gäller det att se till att dessa organismer är gynnsamma för oss och samarbetar för vårt bästa så att de hjälper oss bevara hälsan och vitaliteten. Vi vill ha en gynnsam symbios. För vi gillar ju inte om dessa består av virus, parasiter, svampar och bakterier som gör oss sjuka.

Vilken bakterieflora vi föds med bestäms redan vid befruktningstillfället och hur våra mammor lever. Om de är stressade eller lugna, om de äter nyttig och näringsrik mat eller näringsfattig mat med tomma kalorier, om de röker, dricker alkohol, äter antibiotika eller andra mediciner, är utsatta för miljögifter, m.m., m.m. Allt spelar roll.

Om jag skulle få möjligheten att leva om mitt liv igen med den kunskap jag har i dag så skulle jag verkligen se till att få ordning på min tarmflora innan jag skaffade barn! Mina barn hade kolik och det yngre barnet dessutom också svamp i munnen. Allt p.g.a. att jag hade återkommande bihåleinfektioner under graviditeten och tvingades äta den ena penicillinkuren efter den andra. Inte kul alls! Snacka om att ge sina barn fel start i livet. Nu har jag hört att bl.a. kolik beror på att barnets tarmflora är rubbad! Vilket onödigt lidande för sitt älskade barn bara genom okunskap. Här behövs verkligen en kompetenshöjning!  Och nu ska vi tillsammans hjälpas ät att sprida kunskapen om fördelarna med frisk tarmflora! Eller hur?

Syrade grönsaker innehåller massor med nyttobakterier för tarmfloran. De som regelbundet äter syrade grönsaker är vinnare i "livets lotteri" genom att de ser till att bibehålla och stärka den friska tarmfloran.

Jag återkommer i kommande inlägg med mer om tarmfloran. Egentligen har jag ingen aning om sammansättningen på mikroorgansismerna i mina syrade grönsaker och det spelar faktiskt liten roll och det är ju gratis och man fixar det själv hemma. Men jag hörde nyss att i USA fanns det att köpa kulturer om man ville spetsa till sina inläggningar lite extra med bestämda kulturer. Jag kanske återkommer framöver om jag lyckas kolla upp det lite bättre. 

Kan jag få gaser av syrade grönsaker?
Tja, det beror på hur min tarmflora ser ut. En person med optimal tarmflora får knappast gaser när de äter syrade grönsaker. Däremot personer med "skadad tarmflora" kan få gaser, kanske rejält under några dagar. Så får man gaser vet man att man behöver bygga upp sin tarmflora!

Varje gång man tar antibiotika av något slag, stressar, m.m. slår man mer eller mindre ut nyttobakterierna i tarmen. Skulle man dessutom behöva ta antibiotika upprepade gånger är risken ännu större att man får en rubbad tarmflora. Vid dessa tillfällen är det extra viktigt att se till att äta mycket syrade grönsaker, gärna i kombination med bra probiotika. Gör det till en vana att fylla på din tarmflora med nyttobakterier varje gång du behöver ta antibiotika. Eller ännu hellre se till att din tarmflora är så vital och frisk att du rent av slipper ta antibiotika över huvud taget. För man bygger immunsystemet i tarmen genom bl.a. frisk tarmflora. Det är också mitt ett eget ansvar att sköta om detta. Och tro inte för en sekund att det är sjukvårdens ansvar. 

Ett tips om man får gaser är att sakta införa nyttobakterierna i sin mat, bygga upp tarmfloran för att slutligen kunna äta grönsakerna obehindrat. Det är så enkelt att om man får gaser så har man obalans! Det är i alla fall så som jag har uppfattat det hela.

Syrligt gott eller illa surt?

Smaken är som baken, delad, heter det. Vissa personer tycker omedelbart om den syrliga smaken på mjölksyrade grönsaker. Andra tycker riktigt illa om smaken. Men oavsett om man uppskattar smaken eller inte så är syrade grönsaker verkligen en fantastisk medicin för kroppen, vårt matsmältningssystem och vårt immunförsvar.

Litet tips om man vill dämpa syrligheten lite. Häll olivolja över grönsakerna när du lagt upp dem på tallriken! Det mildrar det sura verkligen.

Själv har jag mestadels bara ätit grönsakerna rakt av som en del av måltiden. Har egentligen aldrig tillagat något. I så fall skulle det då vara när jag tar en smörgås, oftast med någon bönröra och toppar det hela med en skopa syrade grönsaker. Det kan vara ett snabbt mål när man är på språng och supergott är det. Rekommenderas varmt.

Ännu mer om squashen

Så här ser den senaste squash-syrningen ut. 

Den är mer finfördelad än förut. I denna sats har jag blandat den med både salladskål och vitkål, kryddat som så ofta med fänkål och korianderfrön samt med chili och vitlök. Och när jag ändå var i farten gjorde jag en stor kruka med vitkål och hade i extra, extra mycket vitlök. Fick för mig att det skulle vara bra medicin att ta till under den kalla vintern när förkylningarna härjar i omgivningen.

Jag fyller krukan så mycket jag kan, häller på saltlösningen och stänger krukan. Innan jag hinner plocka fram kameran och fotografera har hela massan dragits i hop och flyter upp. Man borde ha bra tyngder. Finns sådana att köpa eller borde man uppfinna något smart?

Squash eller zucchini?

Vad heter den egentligen? Jag blir aldrig klok på det. Ena dagen säger jag squash och andra dagen zucchini.

Detta säger Wikipedia: "Squash är en växt i pumpasläktet Cucurbita, vanligtvis arten Cucurbita pepo. Squash kan delas in i sommarsquash och vintersquash. Sommarsquash, även kallad zucchini eller ibland courgette, är en växt vars oftast gröna eller gula frukter äts som grönsak. Andra färger förekommer, men är inte vanliga. De mest förekommande sorterna har frukter med gurkliknande form, men det finns även andra former. Vintersquash har ett hårdare skal, oftast sötare kött, och kan lagras betydligt längre än sommarsquashen. Vintersquashen liknar mer en pumpa än vad zucchinin gör, och används på samma sätt."

OK, nu ska jag göra mitt bästa och för enkelhetens skull använda "squash". Det verkar fungera. Jag tycker om syrad squash. Oftast har jag skurit den i skivor och så i mindre bitar. Är squashen liten så skär jag varje skiva i fyra delar. Skulle den vara stor så får skivan delas i kanske 6-8 delar. 

Krukan till vänster på bilden visar hur det brukar se ut. Bitarna är klart större än löken i den högra krukan. Jag skrev om lökexperimentet den 29/8.

Nu funderar jag på om jag ska finfördela squashen ännu mer? Kanske strimla? Jag har fått för mig att det skulle vara angenämare att stoppa i munnen. Jag funderar ett tag och återkommer. 

Vätskan är nyttig

Tiden går fort när man har roligt. Jag har inte gjort några nya grönsaksinläggningar de senaste dagarna och lagret minskar snabbt av de befintliga. Alltså dags att att fylla på. Och det måste erkännas att smaken blir så mycket rikare och fylligare om man hinner lagra sina inläggningar. Så nu gäller det att aktivera sin samlarådra, kavla upp ärmarna, sätta igång och bunkra upp ett rejält lager. Egentligen så att man kan mer eller mindre luta sig tillbaka tills efter nyår någon gång. * Dream on! :) * Och nu finns ju så mycket färska grönsaker att välja på.

När jag först lärde mig att snabbsyra grönsaker visste jag inte att man både kan syra "torrt" och med saltlake. Hittills har jag bara använt saltlake. Vi får se i framtiden om kanske jag provar den "torra" metoden någon gång.  

Vätskan blir egentligen inte "bara" en saltlake med tiden. Den blir full av nyttigheter såsom nyttobakterier och enzymer som är viktiga både för matsmältningen och immunförsvaret. Så vätskan bör absolut användas!!! Drick upp den, outspädd eller blanda med vatten eller annat man tycker om, kanske i maten. T.ex. kan man använda vätskan i en salladsdressing.  Jag tycker att den är väldigt törstsläckande och tycker ofta om att börja matlagningen med ett litet glas av denna vätska. Speciellt om jag är väldigt hungrig.

Smaken
Gott eller mindre gott är naturligtvis frågan om tycke och smak. 

Är man inte är van vid den syrliga smaken behöver man kanske lite tid att vänja sig. Se då till att dina inläggningar blir "lagom" syrliga för din smak. Speciellt i början innan man vänjer sig.

Med det menar jag att man avbryter syrningen kanske på andra eller tredje dagen innan smaken blir för syrlig. Mitt råd är att smaka dagligen på det som syras och när man tycker syrligheten räcker ställer man in krukan i kylskåpet. På så vis avbryts syrningen. Lite spännande kryddor sätter också knorr på smaken. Använd fantasin. Vissa grönsaker är sötare än andra och kan kanske vara bra för nybörjare. Man väljer det man tycker om.  Allt eftersom man vänjer sig vid smaken kan man låta krukorna stå i rumstemperatur i 4-5 dagar och syras.

Eftersom jag inte hade något exakt recept när jag började mjölksyra så  "leker jag med maten" på sätt och vis hela tiden :)

Jag har märkt att jag gillar att ha gul lök i mina grönsaksblandningar. Det fick mig att vilja testa att bara syra löken för sig. Jag hade i huvudsak gul lök men blandade i några röda lökar, fast det syns knappast på färgen. Jag halverade löken och skar sedan små klyftor. Ja, och tårarna rann för jag nöjde mig inte med mindre än en liters kruka. Så här ser det ut på tredje dagen:

Hur skulle jag krydda löken? Jag kom inte på något och samtidigt så ville jag testa den rena löksmaken. Därför finns endast lök och saltlaken i denna sats. Jo, och så hade jag ca en msk av vätskan från en lyckad syrning - för att försäkra mig om att syrningen skulle ta fart snabbt. 

Resultatet är en ovanligt söt inläggning, lite som den söta smaken på stekt lök. Kanske lite för söt i min smak men kan vara en bra "nybörjarsmak". Andra familjemedlemmar gillar å andra sidan denna sats extra mycket. Vi är alla olika. Jag kommer nog att göra om detta fast med en krydda så snart jag kommer på vilken eller vilka kryddor. Någon som har förslag?

Ny bok om mjölksyrning
På DNs hemsida presenteras i dag boken "Syra själv" av Karin Bojs. Hon verkar vara inne på samma tema som jag och faktiskt hunnit en bit längre i och med att hon hunnit granska massor av hälsopåståenden, fakta och myter. Kul, och mina gratulationer till författaren! http://www.dn.se/mat-dryck/reportage/syra-sma-ratter 

I artikeln kan du bl.a. läsa följande om hälsoeffekterna: "det man definitivt kan säga är att syrad mat sänker glykemiskt index, GI, och det är jättenyttigt. Det är dessutom troligen så att mjölksyrebakterier förbättrar järnupptaget och skyddar mot många magåkommor."

Tanken med denna blogg är att den ska vara en salig blandning mellan rena recepttips och hur man gör rent praktiskt, vara tankar om hälsa och de syrade grönsakernas nytta för oss och också allmänna tankar och funderingar kring ämnet. Kul då att kunna snappa upp en ny spännande bok i ämnet.

För min del kan jag känna en stor skaparglädje när jag gör mina inläggningar. Lisa för själen! Och så tillkommer förstås effekterna på kroppen. Så, ja, de syrade grönsakerna är nyttiga och hälsosamma på flera sätt :)

Hur kan jag inspirera flera till att pröva också?

Experimentera eller beprövade recept?

Just nu när det finns överflöd med grönsaker så passar jag på och experimenterar och testar nya inläggningar samtidigt som jag kör på med gamla och beprövade recept. Det är klart man gör både och!

Så här ser en av mina klassiker ut. Stommen består av vitkål och morötter som kryddas med krossade korianderkorn och fänkålsfrön. Jag utgår från helt vitkålshuvud som jag skivar tunt och blandar in lite grovrivna morötter tills jag tycker det ser vackert ut i färgen. Om jag känner för det blandar jag i lite gul lök och ett par stjälkar med selleri i tunna skivor. Och så kan jag tillsätta en liten gnutta pepparrot p.g.a. den ska vara extra konserverande. Detta blir en rejäl sats så jag kostar på mig att ha vitlök i någon av krukorna. Mmmm... vad jag tycket detta är gott - med eller utan vitlöken!

Det blir 2-3 krukor och om jag har tur kan en kruka bli stående i kylskåpet minst två månader. Då hinner smaken mogna. Men hittills har jag inte haft något större lager för det är rykande åtgång. Man borde ha större förvaringsmöjligheter.

Här om kvällen hade jag några smågurkor så jag skivade ner dem i en 500 ml kruka och ville göra något med dill. Problemet var bara att gurkorna var redan på plats i burken, timmen var sen och ingen färsk dill att uppbringa. Efter en djupdykning i kryddskåpet hittades lite torkad dill på burk som fick duga och så toppades det med lite gula senapsfrön. Nu står detta och syras - och jag håller tummarna. Faktum är att den dillen kanske gör satsen mindre lyckad. När jag kollade i burken senast  var smaken ingen riktig höjdare. Det blir inte samma sak när man inte har färsk dill. Men vem vet, det kanske tar sig när/om det för stå. Man vill ju smaka för att hålla koll på innehållet och så vips kan allt vara uppätit. 

Så här såg det i alla fall ut när jag satte i gång satsen.